Hemma

Hemma, vilket underbart ord! Man fattar inte hur hemmakär man egentligen är innan man behöver vara borta ett tag.
Nu vet jag verkligen hur det är att att få vinterkräksjukan när man är levertransplanterad, stomiopererad och diabetiker. Inte kul kan jag meddela fast med allt bakom mig kan jag ändå inte säga att det har varit SÅ jobbigt.Visst var det tufft men på något sätt är det mer ok när det inte är levern som strular. Då blir det liv och död och detta var "bara" en kräksjuka med komplikationer.
Det tuffaste var nog att ta sig upp till sjukhuset. Jag kunde inte lyfta armen så att A kunde trä i den i jackärmen utan han fick lyfta armen och stoppa in den i jackan.

Nu har jag återhämtat mig förutom att min avstötningsmedicinhalt fortfarande ligger på tok för högt och att jag är svag, matt och trött.

Sedan jag kom hem har jag spritat sakerna jag hade med till sjukhuset, duschat (LYX att duscha hemma!) och ätit ljuvliga hemmalagade köttbullar med gräddsås och potatis. Gott i vanliga fall men 10 gånger godare efter sjukhusmaten.

Det var spännande att se hur långt de kommit med bygget, när jag kom hem var det visserligen övertäckt med plast men i morgon ska jag ut och titta mer noggrant och lägga ut ett kort här så ni får se hur det växer fram!

Nu ska jag surfa runt på alla fina bloggar jag följer, har verkligen saknat det!

Stora, varma kramar till er!

Malin