För ett år sedan låg jag på Sahlgrenska med avstötning. Det känns som att det var alldeles nyss. Levern har inte helt återhämtat sig efter den pärsen och mina levervärden ligger från och till över gränsvärdena.
Det är konstigt hur man bara genom ett telefonsamtal ändrar fokus i livet. Från jobb, barnhämtning på förskolan, vad man ska ha för kvällsmat kommande vecka till att överleva. Hela livet sätts på pause och man kommer in i sjukhuslunken iklädd, om man har tur, sjukhusbrallor i storlek 70 kg. Har man otur finns det bara 100 kg brallor kvar. :-)
Fördelen med dessa sjukhusbesök är att man träffar fantastiska människor, får ta del av deras livshistorier. Det finns mycket glädeje och sorg på transplantationsavdelningen. Allt från de som blivit öppnade för att få en lever men blivit tvungna att sys igen igen för att läkarna hittade cancer till de som knappt kunde andas och nu sitter med nya fina lungor och andas, verkligen ANDAS, och njuter av varje andetag.
Idag ska jag gå och jobba, sedan ska jag hämta Kajsa på förskolan och sedan ska jag laga köttfärssås och spagetti. Och jag ska i varje ögonblick njuta av att jag är hemma och att jag kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar