Inte stilrent alls!

Kommer ni ihåg gratulationskorten som fanns förr? Ja just Gratulationskorten inte grattiskorten. De som var skimrande med rosor och violer. Hade man tur så var det dessutom ett av de där som ändrade färg om man vickade lite på det så det skimrade i rosa eller lila. I bland var det kortet som hängde med längst, när leksakerna var undanstoppade i ett skåp så hängde kortet kvar på den obligatoriska anslagstavlan. (alla hade anslagstavlor på den tiden)
Det var i regel mormor och morfar som kom med just de korten, de som var vackrast.

När jag altrade en tändsticksask ville jag inte alls vara stilren eller altra i en lantlig vit stil, jag ville ha känslan av glada färger, blommor och bara ösa på med det som var sådant som jag gillade när jag var liten. Glasknappen, helgjuten i glas, var precis en sådan sak som jag älskade! Mormor hade en stor burk med knappar i alla möjliga former och material som jag och syrran brukade gräva i. Vi sorterade sittandes på det blå överkastet i mormors och morfars säng. Glas för sig, trä i en annan hög och så de speciellt unika i en liten hög på sidan precis bredvid de röda i plast.
Nu har jag själv en sådan burk med massor av knappar i alla möjliga färger och former och jag tror att om jag plockar fram den så kommer K vara lika fascinerad som vi var.

Söta minimuggar från GreenGate.

Här hemma är det fortfarande snörvligt och förkylt. Grämer mig lite över att jag förmodligen kommer missa morgondagens avfirande av Marita med jobbet. Hoppas på mirakulöst tillfrisknande! :-)

Ta hand om er! / Malin