Igår bestämde jag mig för att fick vara nog, jag har varit deppig och nere ett tag. Inte hela tiden men det har eskalerat och tillslut blev det svårt att andas och livet blev grått. Pratade med fantastiska Anna-Stina på mag/tarmavdelningen och fick en läkartelefontid idag.
När han ringde hade han fått svaret på min cellceptkoncentration, jag låg dubbel så högt som jag borde! Alltså DUBBELT! Till saken hör att det är just den medicinen som gör mig deppig. När jag var utan den innan avstötningen mådde jag mycket bättre. Tur att jag inte fått någon skum infektion när jag varit så immunnedsatt.
Nu halveras dosen, jag ska lämna prover varannan vecka så att inte levern får tokspel när vi sänker + göra en nu koncentration om en månad.
Nu håller jag tummarna för att detta som gjort mig trött, tänk om det är så enkelt att få bli lite piggare och gladare. Det skulle göra mig väldigt, väldigt lättad! Kommer ta några veckor till en månad innan cellceptenhalten har planat ut i kroppen så jag får kämpa på ett tag till men nu finns det i alla fall hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar