Då en levertransplaterad tjej som jag följer drabbats av en kronisk avstötning sås ett frö av oro. Hur snabbt det numera självklara kan vändas till livet hänger i en skör tråd. Det är inte bara man själv som drabbas utan även familj, släkt och vänner. Tankarna går ofta till henne och jag kan fysiskt känna hur det känns i kroppen.
Det är nog viktigt för alla att tänka på det ibland, att man ska vara tacksam för varje dag man kan komma ur sängen, gå till jobbet och ha förmånen att ha sina kära omkring sig.
I kväll ska jag sända extra varma tankar till K och be en bön om att hon ska slippa byta lever igen. Sedan ska jag klappa Kajsa och njuta av att jag har fått chansen att var kvar hos henne.
Stora kramar från Malin
2 kommentarer:
Vad underbart det var att träffas idag, tack! Jag är så tacksam för att du finns i mitt liv! Kram
Har svarat dig i min egen blogg efter din senaste kommentar, försöker uppdatera när jag har dator (hemma) och orken finns. Tack för att du tänker på mig! Livet är skört och varje dag som man mår bra är en gåva och tur det finns blodprover och biopsier som visar saker i tid! Många vändningar har det nu varit! Kram
Skicka en kommentar