I vanliga fall är jag mest tacksam över att leva, idag är jag faktiskt bitter och sorgsen. Jag vill vara som "alla andra" och titta ut och njuta av den strålande solen och snabbt packa ihop badkläderna och sticka iväg. Nu ger den strålande solen ångest. Jag vill ligga på standen och bli vackert gyllenbrun, bada när jag blir för svettig och busa med Kajsa i vattnet.
I dag kommer jag faktiskt ge mig lov att deppa, när A och K åker till standen ska jag krypa ned i sängen och gråta en skvätt och sedan sova bort den soliga dagen.
I eftermiddag ska vara vanliga Malin igen.
2 kommentarer:
Hejsan.
Man får "deppa ihop" ibland.
Känner som du...varför kan man inte vara som alla andra?
Själv har jag drabbats av en sorts hudcancer och är livrädd för solen.
Men som både du och jag vet.....så finns det andra som har det ännu värre.......det är väl så man får tänka.....
Kram vännen,
Anneli.
Anneli: Ja man får väl tänka så samtidigt som man inte alltid vill eller orkar det! Nu mår jag bättre, deppat färdigt och njutit av en skön kväll med bad och grillning.
Vilken sort har du drabbats av? Låter oerhört jobbigt och tufft. Hur är det med ögonen nu?
Kram
Skicka en kommentar