Min bägare är ständigt full, det är som att min sjukdomshistoria har fyllt den till bredden med vad jag orkar. För många sjukhusbesök, för många operationer, för mycket smärta och för mycket oro. När det börjar strula igen känner jag "Jag orkar inte mer!" Jag blir så trött, så trött så trött. Kroppen går in i ett läge då den bara vill vila, kroppsligt och mentalt utmattad.
Nu när stomin strular blir jag just så trött. Den blir sämre för varje dag och det är jobbigt att ta av påsen varje morgon och se försämringen. I morses var den riktigt ful. Det gör ont att ha på sig kläder, skulle helst gå runt i nattlinne hela dagarna bara för att slippa att något trycker mot den.
Vet inte riktigt hur jag ska klara tiden tills dess att jag blir kallad till ett läkarbesök, det känns inte nyttigt att gå runt och bli sämre och sämre.
I morgon ska jag jobba och frågan är vad jag ska ha på mig och hur ska jag parera så att kramarna jag får inte känns som att någon boxar mig i magen.
Det vore skönt att det inte kom fler droppar som fick bägaren att rinna över.
7 kommentarer:
Lide så med dig! Känner också att det räcker nu, varför kan man inte få vara frisk en längre tid och bara må bra och varför ska det vara så långa köer till alla besök, för min del har det löst sig med att de skriver akut på allting, men vissa akuttider är ändå flera veckor bort. Hoppas du får en snabb tid så du inte hinner bli sämre och att du kan försöka se det positiva, jag kämpar med det varje dag, men vill du bara skriva av dig så får du gärna göra det till mig, du ha varit ett stöd för mig och jag finns här för dig kära lever-syster! Kram och hoppas på snabb bättring!
Styrkekram till dig!
Hoppas det vänder snart.
åh sån skit malin :-(
måste du jobba när du har det så? - vore det inte bättre att vara hemma o gå i lösa kläder o små pyssla...........det låter jobbigt kära vän - rigtigt jobbigt - har svårt att föreställa mig hur det är att alltid vara sjuk - jag vet ju hur det känns att alltid vara MED en sjuk..........det är oxå jobbigt!
Jag förslår att vi tar några djupa andetag o hittar något trevligt att göra var för sig - något vi tycker om - i väntan på - för din del läkarbesök - o för min del - lite avlastnig.
Fast helt ärligt tycks det vara så att jag har kört fast - men jag SKA hitta motivation :-) - hoppas du gör det samma
kram
Kicki, tack! Vi får finnas för varandra så mkt det bara går! Jag vet att du förstår precis vad det handlar om. Tänker mkt på dig och hoppas att de ska kunna hjälpa dig. Kram!
Anonym: Tack, det får vi tro!
Gisela: Fina Gisela, att köra fast är inte konstigt när man är i din situation. Jag hoppas att du hittar något som gladjer dig mitt i det tråkiga och jobbiga. Jag vill gärna jobba så länge det bara går, dels för min egen skull och dels för att inte ställa till det på jobbet. Jag får vila extra mycket när jag kommer hem och pausa livet då.
Kram
Stora kramar till dig och hoppas att det väldigt snart blir bättre för dig! Satu
Skickar en kram från mig som du inte känner men som gärna läser din blogg och som önskar snar bättring. Hur än vinden viner, bakom molnen solen skiner. Det kommer att bli bra! Kram!
Tack Satu och Margot!
Skicka en kommentar